Visa alla termer

X- och V-faktortest (= "Amningstest")

X and V factor test

Avibacterium paragallinarum, odlad på nötblodagar tillsammans med ett stryk av Staphylococcus aureus. A. paragallinarum "ammar" dvs. växer bättre och ger större kolonier i närheten av stryket av Staphylococcus aureus, som lyserar blodkropparna, vilket gör att V-faktorn frisätts.

Bild: Ingrid Hansson & Karl-Erik Johansson (BVF, SLU). - Klicka på bilden för att förstora den.

Inledning

Vissa bakterier producerar substanser, som andra bakterier behöver för tillväxt. Exempel på sådana substanser är X-faktorn och V-faktorn. X-faktorn, som är värmestabil, kan utgöras av protoporfyrin IX, hemin eller andra järn-innehållande porfyriner och finns både i röda blodkroppar samt extracellulärt i blod. X-faktorn kallas även för Stuart-Prowers faktor och utgör både en koagulationsfaktor (i koagulationssammanhang) och en tillväxtfaktor (i bakteriologiska sammanhang). V-faktorn, som är värmekänslig, kan utgöras av nikotinamid-adenin-dinukleotid (NAD) eller nikotinamid-adenin-dinukleotidfosfat (NADP) och finns framför allt intracellulärt i röda blodkroppar. X- och V-faktorberoende kan påvisas antingen genom ett X- och V-faktortests (även kallat amningstest) eller genom ett disktest och resultatet kan ge värdefull information vid identifiering av bakterier.

Amningstest

Med amningstestet undersöker man hur en viss bakterier växer på blodagar och på ett minimalmedium (t.ex. TSA) i närheten av ett stryk av en bakterie, som producerar V-faktor under tillväxten. Först inoculeras de båda plattorna med den bakterie, som ska undersökas, och därefter gör man ett stryk av Staphylococcus aureus på båda plattorna. S. aureus producerar alltså V-faktor. Därefter inkuberas plattorna i 5-10% CO2 vid 37 °C under 2-3 dygn. Bakterier, som bara kräver V-faktor, kommer att bilda större kolonier (s.k. satellitkolonier) runt S. aureus-stryket på båda plattorna medan bakterier, som kräver både V- och X-faktor, kommer bara att växa på blodagar-plattan och ge större satellitkolonier runt S. aureus-stryket.

Disktest

Med ett disktest kan man också undersöka om en bakterie kräver V-faktorn eller både X- och V-faktorn. Testet utförs då med tre filterpapperdiskar indränkta med respektive V faktor, X-faktor samt en blandning av X- och V-faktor. Diskarna ska sedan appliceras på en agarplatta där bakterien, som ska undersökas, har inokulerats. Denna agarplatta (t.ex, TSA) får inte innehåller X- eller V-faktor. Bakterien kommer då att kunna växa ut som satellitkolonier nära respektive disk med den eller de tillväxtfaktorer, som bakterien i fråga behöver.

Hematinagar

Hematinagar används för att odla kräsna bakterier och det innehåller blod, som har hemolyserats genom uppvärmning. X-faktorn, som är värmestabil, har alltså frigjorts från de röda blodkropparna. V-faktorn, som är värmelabil, har delvis förstörts, trots att NAD+-nukleosidaset (NADas), som finns i blod, har inaktiverats av värmen.

Varför behöver bakterier X- och V-faktorer?

X-faktorn (hemin) behövs för syntes av cytokrom C och andra järninnehållande respiratoriska enzymer. V-faktorn (NAD och NADP) behövs för reduktions-oxidations (redox) processer i cellmetabolismen.

 

Uppdaterad: 2024-11-04.


Senast uppdaterade

Senaste blogginlägg


Sveriges lantbruksuniversitet