VetBact

Inledning

Adenosintrifosfat (ATP) är en nukleotid (nukleosidtrifosfat), som består av en kvävebas (adenin), en sockermolekyl (ribos) och en trifosfatgrupp. ATP utgör den viktigaste energiformen för alla organismer och kan sägas vara cellens energivaluta. Anledningen till detta är att ATP innehåller energirika bindningar mellan fosfatgrupperna och den kemiska energin i dessa bindningar kan utvinnas när en sådan grupp spjälkas av från ATP och då bildas det ADP (adenosindifosfat) eller från ADP till AMP (adenosinmonofosfat). Cellen kan inte lagra ATP, utan syntesen av ATP måste hela tiden regleras i förhållande till behovet. ATP är också en byggsten vid syntes av nukleinsyra.

Bildning av ATP

Energi krävs för syntes av ATP från ADP och fosfat. Den energin kan bildas vid glykolys, under Krebscykeln och genom elektrontransportkedjan. Vissa intracellulära bakterier (t.ex. medlemmar av familjen Chlamydiaceae)  kan inte syntetisera den mängd av ATP, som krävs för cellens olika funktioner, utan måste därför parasitera på värdcellens ATP-syntes.

Användning av energin i ATP

Man kan dela in de energikrävande processerna, som utnyttjar ATP, i en bakteriecell i tre huvudgrupper:

• Mekaniskt arbete (t.ex. rotation av flageller)
• Aktiv transport (d.v.s. förflyttning av molekyler över membran och mot en koncentrationsgradient)
• Konstruktion av molekyler från sina byggstenar (d.v.s. uppbyggnad av t.ex. DNA och proteiner).

Övrigt

Den tysk-brittiska biokemisten Hans Krebs fick nobelpris i fyiologi eller medicin 1953 för att han utredde och presenterade citronsyracykelns viktigaste delar på 1930-talet.

Uppdaterad: 2019-10-17.