VetBact
VetBact logotyp

VetBact

Sveriges lantbruksuniversitet

Veterinärmedicinsk bakteriologi: information om betydelsefulla arter
Veterinärmedicinsk bakteriologi


Art/Underart: Neisseria gonorrhoeae
Kategori: Huvudsakligen av humanmedicinskt intresse
Etymologi: Genusnamn: Uppkallad efter Albert Neisser, som upptäckte smittämnet för gonorré i var från en patient år 1889.
Artepitet: från gonorré.
Betydelse:  [Mycket viktig]   
Taxonomi:
Fylum
Pseudomonadota
Klass
Betaproteobacteria
Ordning
Neisseriales
Familj
Neisseriaceae 
Genus
Neisseria
Typstam: ATCC 19424 = CCUG 26876 = NCTC 8375.
Makromorfologi (lukt):
Mikromorfologi: Orörlig kocker (0,6-1,0 µm i diameter), som ofta uppträder i par och liknar kaffebönor till formen.
Gram +/Gram -:G-
Metabolism: Aerob
Katalas/Oxidas:+/+
Andra enzymer: Tryptofanas -
Fermentation av kolhydrater:
D-glucose
+
lactose
-
maltose
-
L-rhamnose
?
sucrose
-
L-arabinose
?
cellobiose
?
D-mannitol
?
salicin
?
trehalose
?
glycerol
?
inulin
?
raffinose
?
D-sorbitol
?
starch
?
Obs! Neisseria spp. producerar syra från kolhydrater genom oxidation, ej fermentation.
Andra kolhydrater: Fruktos -, mannos -.
Spec. egenskaper:
Sjukdom:Gonorré
Värddjur: Människa
Sjukdomsbild: Gulaktiga och illaluktande flytning samt smärta vid urinering. Man kan även få ont i halsen. Inkubationstiden är ca. en vecka.

Obehandlad gonorré kan leda till mycket svåra komplikationer.

Genomsekvens:
Acc-nrStamStorlek (bp)Genom
NC_011035 NCCP11945 2 232 025 1c + 1c 

16S rRNA-sekvens:
Acc-nrStamAntal ntOperon
X07714 NCTC 83785 1 544 

Taxonomi/fylogeni:
 
Ca 30 arter har beskrivits inom genus Neisseria, som är besläktat med genus Burkholderia och Taylorella.
Bestämmelser: Enligt smittskyddslagen är man i Sverige skyldig att omedelbart söka läkarvård om man misstänker att man har blivit smittad av gonorré.
Kommentar:Trivialnamn: gonokock

N. gonorrhoeae utvecklar ofta resistens mot ett visst antibiotikum inom några år efter det att detta antibiotikum har börjat användas för gonorréterapi. Vissa N. gonorrhoeae-stammar uppvisar både kromosom- och plasmidburna resistensmekanismer mot penicillin, tetracyklin, spektinomycin och fluoroquinoloner respektive penicillin och tetracyklin. Man har påträffat sådana stammar i bl.a, Frankrike, Japan och Spanien.

I Sverige ser man mycket allvarligt på resistensproblematiken och man varnar för överanvändning av antibiotika inom både human- och veterinärmedicin.

Uppdaterad:2023-03-22

Senast uppdaterade

Senaste blogginlägg


Sveriges lantbruksuniversitet